För ett år sedan

Ett helt år har gått sedan starten för vårat allra sista försök att få ett syskon till S. Och här är hon nu: 8 veckor och 3 dagar gammal idag - älskade söta lilla E! Tänk att det gick!!

v27+6

Nytt besök hos BM.
Ingen mätning av Hb eller glukos idag, utan "bara" koll av blodtryck (140/60) och mätning av mage (Sf-mått 24 cm) och bebishjärtljuden (140-146 slag/min). Alltså verkade det OK även om magen gärna hade fått växa lite mer - ligger nu längst ned på kurvan för normalintervallet, så nästa mätning i vecka 32 avgör om det är läge för tillväxtultraljud.

v24+6

Long time no blog...men nu så!

BM besök idag.
Efter att ha legat lågt i blodvärde hela sommaren hade jag nu lyckats med konststycket att knapra mig upp till hela 128 i Hb!
Blodtryck också bra: 125/75, så den huvudvärk jag går runt med lite nu och då är väl helt enkelt mitt gamla vanliga dåliga huvud. Inga kommentarer på blodsockernivån, så den var också bra. Skönt att det såg OK ut. Foglossning såklart, men med bälte är det uthärdligt.
Även bebis verkar må bra: hjärtslag/min runt 148-150 och Sf-måttet låg på 22 cm, vilket var normalt även om det låg i det nedre intervallet på kurvan.

Jaha, det var väl alles det. Over and out.

v14+0

Jag blev faktiskt tvungen att dubbelkolla titeln här ovan med uträkningsverktyget på Familjeliv.se, det kändes bara så osannolikt att jag redan skulle vara i vecka 15 - men så är det alltså!

Overkligt!

Sedan sist har jag iallafall varit till BM och tagit nytt Hb, som åtminstone visade sig ha stigit till 110, men fortfarande alltså inte är riktigt på topp. Vissa dagar är jag fortsatt zombietrött, men det är inte alls lika illa som det var för någon dryg månad sedan - och jag är inte heller lika ARG som jag var (en himla tur det!!!). Jag har dessutom haft mycket mer gravidsymptom senaste veckan, och det känns som det faktiskt är på gång och växer något därinne - MEN vad värre är: illamåendet har de senaste två-tre dagarna OCKSÅ blivit starkare, och jag har just ingen aptit, what so ever... På minussidan finns också några dagars känning av foglossning alternativt ischias, i form av knivskarp smärta rakt in i höger sittben. Men idag verkar det bra, åtminstone fram tills nu.

Så: hoppas (och det var nära att jag skrev tror!) att allt är som det ska med den lilla minibebisen.

v12+6

Vi har idag firat Morsdag med att släppa nyheten för våra respektive familjer.
Ultraljudet i fredags såg fint ut - en levande bebis (!!!) med en nackspalt på 1.6 (risk för DS runt 1:188 - vilket jag faktiskt tyckte var bra siffror! Plus att risken för Trisomi 13 och 18 var 1:20 000 eller något - wooohoooo!!!) och en bebis som sprattlade, vinkade och grejade hela tiden.
M tyckte att efter de goda nyheterna kunde vi berätta för lillskruttan att hon ska bli storasyster, så vi gjorde slag i saken. Och sen behövde vi på morsdagsfikat idag inte göra något mer själva, jag och M, utan hon fixade såklart att leverera nyheten vidare med inledningsrepliken: "Jag ska bli storasyster!" Gulliga, bästa unge! Jag hoppas så mycket att det ska få bli så!!

v12+1

Ny vecka.
Huvudvärk och illamående de senaste dagarna. Min hittills otroligt uppsvullna mage har sjunkit ihop ordentligt och jag behöver inte "maskera" den särskilt längre, vilket (såklart) oroar mig rätt mycket. Har dragit ned på Niferexknaprandet eftersom jag fick världens magknip förra veckan, och jag tänkte att det kanske hade ett samband. Eller så hade det inte det, men eftersom jag känner mig aningens piggare nu, kändes det skönt att inte vräka i sig så mycket. Om (OM-OM-OM!) ultraljudet nu på fredag ser bra ut (hoppashoppas) ska jag gå förbi BM nästa veckan och be henne ta ett nytt Hb för att se om jag ska öka på igen.
Så, nästa milstolpe blir ultraljudet för KUB-testet nu på fredag. Är inte så orolig för dåliga siffror (dvs hög risk för DS) - det känns som det kan jag ta, men desto mer skraj för att något är fel på riktigt - dvs att hjärtat inte slår längre. Hemska tanke.
OK. Andas lugnt. Inte många dagar kvar nu...

v11+0

OK. In i graviditetsvecka 12 nu.

"De bruna" har inte synts till sedan sist - pepparpeppar, och det är obeskrivligt skönt samtidigt som det är en sedan länge inövad ritual att spana efter blodspår vid varje toabesök. Sammalika, alltså.
Har efter inskrivningen på MVC ätit Niferex så mycket jag bara vågat eftersom mitt Hb på 99 inte var så mycket att hänga i julgranen. Känner mig faktiskt redan mycket (OK, lite iallafall) piggare och tycker att jag orkar mer. Har just dragit ned till en kapsel om dagen efter en inte alltför skön upplevelse med magknip och efterföljande diarré igår kväll. Vet inte om det berodde på järnet eller inte, men vill helst slippa uppleva det igen, så jag provar så här ett tag tills nästa provtagning.
Övriga värden (blodtryck och urinprov) var finfina, så det var ju tur.
Bokade tider för KUB-test (fredag nästa vecka) och rutinultraljud i vecka 18 också.
Så.
Då ska vi bara överleva den här veckan också.