v8+3

OK, nu måste jag snart börja tro på det här.

Ultraljudet i tisdags gick bra. M var ledig och kunde följa med till St Görans, vilket såklart kändes superbra. Vi såg en liten pyttebebis på 19 mm som vinkade till oss! M blev så glad och rörd att det till och med kom några tårar, medan jag (min dåre) bara glodde på skärmen för att se om något hjärta slog (och det gjorde det, sa dom, M och läkaren). Läkaren kunde inte se några rester av blödning inuti livmodern, vilket man kanske kunnat misstänka med tanke på de bruna stänken som kommit av och till hela tiden.
Så allt verkar OK.
Jag borde vara glad.
Men jag kan förstås inte riktigt slappna av trots det här.
Kändes som total fejk att ringa för att skriva in sig på mödravården, men det har jag också klarat av. Brrrr, usch hoppas att den här känslan ger med sig snart.

Jag VILL ju vara glad. Kan liksom bara inte ta in att det kanske, faktiskt, eventuellt kommer kunna gå bra det här. Fattar det helt enkelt inte.

Ikväll är iallafall första träffen på barnmorskemottagningen, så då får jag en första chans att skärpa till mig!

v7+2

Tiden sniglar sig fram.

Huvudvärk idag.
Har börjat att (i smyg) ta en progesteron om dagen igen, och tycker att de eventuella symptomen jag har, verkar ha samband med detta. Inte så upplyftande. Tycker att jag borde känna mer vid det här laget om allt är som det ska. Men vad vet jag. Som vanligt ingenting.
Det kommer fortfarande flytningar i en ljus gulaktig färg med jämna mellanrum. Så gott som varje dag.
Skulle vilja känna mig glad som omväxling, men det går inte.
Lilla Snutt frågar flera gånger om dagen: "Är du arg på mig, mamma?" eftersom hon (såklart) märker av att jag inte är mig själv. Vi brukar ju ha kul och busa och leka, och nu är jag som en missmodig gammal trasa.
Blä.

v6+5

Har haft bruna till ljusrosa flytningar nu i dagarna tre.
Tar inte längre progesteron och fasar för att detta påverkar negativt på något sätt.
Har mindre ömma bröst och mage, och vet (som vanligt) varken ut eller in.
Om ingen störtblödning startar lär vi få veta hur det står till där inne den 27/4 när vi har ett inbokat ultraljud...

Inget känns särskilt roligt just nu.

v6+2

Törs inte riktigt skriva rubriken ovan.
Men så är läget idag om man ska tro Umeå, som jag nu har pratat med.
Ska fortsätta med folsyra ungefär tills v20 och Trombyl tills några veckor innan beräknad förlossning som är runt första veckan i december (herregud, jag fattar inte hur jag ens vågade skriva det där!).
Kommer att bli kallad till ultraljud om två veckor, då jag (om allt gått bra så långt) alltså borde vara i vecka 8.

Nej, nu slutar jag.
Vågar inte skriva mer.

Officiell testdag

Jo:

Jag...är...gravid....!

Just idag. Just nu.
Det är allt jag vet.
Nervpåfrestande veckor (eller dagar) väntar.

Men just nu: Gravid!!!
Jag fattar faktiskt ingenting.