Spraydag 22, nedreglerad och klar nu?

Dagissmittorna (eller vad det nu var vi hade) fortsatte även förra veckan.
Dagis på tisdagen följdes av kräkskaskader i hela sängen natten till onsdag, och således blev vi hemma resten av den veckan. Sweet.
Not.

Fortfarande headache from hell. Varje dag.
Kommer inte ihåg att det var så här illa förra gången, men det kan mycket väl ha varit likadant, bara att jag lyckats förtränga allt. Sånt är jag bra på! Därför denna blogg, så att jag inte kan lura mig själv om det skulle blir fler försök (om vi skulle bli överösta med pengar eller något, typ!).

Idag är det dags för blodprov no 1, dvs kontroll av östradiolnivåer. Jag hoppas (och tror) att jag nu är i ett totalt klimakterietillstånd. Värmeattackerna talar för det. Ganska skönt egentligen för någon som brukar frysa konstant!
Eftersom allt som vanligt sker på distans, måste jag själv skicka iväg mitt lilla provrör med blod till Umeå, för analys direkt på plats. Och som vanligt går ingenting per automatik. Har fortfarande inte fått några transportrör skickade till mig, och sprutorna till menopurinjektionerna lyser också med sin frånvaro.
Mycket av tiden har - och går fortfarande åt - till att jaga läkare, för att överhuvudtaget kunna gå vidare till nästa steg.
Det är inte så att jag känner att vi blir passivt motarbetade, bara nästan...

Men i slutändan är det ju värt allt.
Om det skulle gå bra det här.
Dårå.